”Ryck upp dig tjejen”
”varför skulle jag?” frågar jag lite för surt
för att det är din födelsedag och vi ska Fira med stort F!” påstår Emelie.
vi sitter i klassrummet där Ms Kedricks går igenom engelska läxan.
”hitta en växt ute som tilltalar er och som ännu inte har vissnat, pressa den sedan och skriv en uppsats om blomman”. Någon kille längst fram som såg ut som Harry Potter – Z:et i pannan, en stav vid sig, Howards uniform, kittet. Räckte upp handen. Ms Kedricks suckade ljudligt.
”nej George, du får inte skriva om någon blomma från Harry Potter”
”men naaaai” stönade George. ”men de finns ju, jag har odlat massor utav sorterna!”
hon hav honom en torr blick. ”lägg bara ner George om du inte vill ha kvarsittning”. Han blev knäpptyst, men det kan jag inte säga om resten av klassen, som skrattade hysteriskt. Även Emelie. Och till min förvåning så slank det ut någonting som lät som skratt ur mig med.

Väl ute korridoren stod Leah och Vin. Båda två höll två muggar var från Starbucks. Emelie tog tag i min överarm och gjorde så att jag saktade ner farten. ”om du inte gillar kaffet de har köpt, visa inte det, de är nästan en personlig förnedring för dem båda två om man inte gillar kaffet de ger dig. Fråga min inte varför, personligen tror jag att deras föräldrar tappade dem när de var små”. Jag nickar bara och hon släpper min arm. Korridoren är smockad med elever som ska till frivilla aktiviteter och gud vet vad mer. Någon från tidningsredaktionen skulle intervjua mig idag och se vilket jobb jag skulle tilldelas. Jag vet inte hur Leah lyckades med det, eftersom att mamma hade sagt åt mig att det inte var många frivilliga aktiviteter kvar jag kunde välja bland, med tanke på att alla var fulla förutom läxhuset och träslöjd. Nej tack säger jag bara. Leah sträckte fram kaffekoppen. Jag flätade mina fingrar runt koppen, som till mitt nöje faktiskt fortfarande var varm. Leah kastade bak sitt långa hår och började gå mot matsalen. ”Claire, följ med, jag ska visa dig vart tidningsredaktionen brukar hålla hus, de har valt en byggnad som var öde i flera år tills Jamelia valde att lägga vantarna om den. Förresten, se upp för henne, om du stöter på henne, hon kan vara lite jobbig”. Leah rynkade lite på näsan som om stället stank mot slutet. Jag nickade bara, och drack av kaffet. Dubbelcappucino med choklad och kanel smak. Jag kände någon syrlig smak också. ”mm, vilket gott kaffe” sa jag uppriktigt och puffade till Leah på axeln. Hon log lite generat, äh, blanda smaker är min specialitet” sa hon med en blink och jag förstod att kaffe inte var det enda hon blandade.
Vi gick igenom matsalen och in genom en annan smalare korridor som för tillfället var mörklagd. Det fanns 2 dörrar på varje sida som ledde ut till en stor trädgård. Leah öppnade en utav dörrarna pt mig och vi steg ut. Där ute fanns ett litet hus, nästan som en stor lekstuga. Runtomkring växte blommor i alla möjliga färger och bakom huset växte ett stort hus som gav platsen skugga. Leah knackade på dörren innan hon steg in. Jag följde med in och det första jag såg var 2 led med skrivbord, fyra på varje sida. Alla borden var belamrade med papper i högar. Bakom högarna satt tjejer och killar som såg uttråkade ut. Så fort de såg Leah började alla jobba direkt. ”ni ska vara glada över att jag inte berättar för Jamelia om vad ni sysslar med” sa Leah torrt vilket gjorde mig förvånad. Jag hade inte hört henne använda den tonen på någon. En tjej som satt längst bak reste sig upp med ett kaxigt uttryck över sig. ”du vet att Jamelia inte kontrollerar oss längre”. Leah kollade oförstående på henne. ”gör jag?” tjejen gav henne ett slugt leende. ”ja det vet du. Det är jag som har tagit hennes plats nu” Leah suckade irriterat. ”enda gratistidningen som gick o läsa kommer nu att slänga sig i väggen. Trevligt. Claire, är du säker på att du inte ska testa på hejaklacken?” jag tror faktiskt att jag var det. Hoppa 10 meter upp i luften var inte precis min grej kände jag. ”Leah, det är lugnt” jag gav henne ett leende. Hon suckade och gick ut genom dörren utan att ens säga hej då. Alla var tillbaka i arbetet, till och med tjejen längst bak. Hon lyfte huvudet som om hon precis kom på att jag var kvar och gav mig ett varmt leende. ”Claire, kom hit och sätt dig är du snäll” jag gjorde som hon sa och satte mig på den lilla pallen mitt emot hennes bord, som faktiskt inte var så fullt med papper oh tidningsartiklar. Jag strök över kjolen, rätade på ryggen och sträckte fram handen. ”trevligt att träffas” hon tog handen. Det kändes ganska konstigt att skaka hand med någon, men jag ville bara att hon skulle få bort den där rynkan mellan ögonbrynen som jag visste kom fram av osäkerhet på att jag kanske också skulle börja bråka som Leah. Fråga mig inte varför jag vet det. Jag bara vet.