Det var nog den tråkigaste spanska lektionen jag har haft i hela mitt liv. Jag sträckte på mig innan jag reste mig. en gäspning hördes också komma ut från min mun. Jag lämnade klassrummet så fort jag bara kunde. Men inte fort nog. Miss Roberts harklade sig. ”du är en väldigt begåvad student Cake” jag höll nästan på att falla ner baklänges och skratta, men jag behöll lugnet. ”Claire” ”ursäkta, Cake?” ”Mitt namn är Claire Marie. Men ni kan kalla mig Claire. Inte Cake” hon nickade allvarligt och mumlade något ohörbart på spanska, men jag han snappa upp parece un pastel. Trevligt. Hon sa att jag ser ut som en tårta.

Marcus stod  ute i korridoren när jag kom ut. Han verkade ha gått vilse, men jag visste att han kände till korridorerna mycket bättre än jag. Jag behövde inte kolla i schemat för att veta att vi hade lunch. Men oturligt nog visste jag inte vägen… vart fanns Leah när jag väl behövde henne? Jag tog automatiskt upp telefonen och tänkte sms:a henne när jag kom på att jag inte har hennes nummer. Sweet. Jag vände mig mot Marcus som stod vid ytterdörren nu och famlade med ett par nycklar och harklade mig lätt

”eeh, kan du visa mig vart matsalen ligger?” frågade jag försiktigt

Han vände sig om och sprack upp i ett leende

Han började gå mot mig samtidigt som han la ner nycklarna i fickorna till de mrkblåa jeansen och rättade till hans uppknäppta cardigan ”han stannade ungefär 1 meter ifrån mig och verkade granska mig uppifrån ner. ”erkänn att du bara vill ha en anledning att få vara i min vackra närhet” han avfyrade ett snett leende som var väldigt tilltalande och det visste han om. Men det sa jag såklart inte. Vad jag sa var ”faktiskt inte. Som du kanske minns så är jag ny här”
han verkade faktiskt inte minnas det. Han stod där två sekunder innan han sa ”okey, följ efter mig” han fattade tag om min hand vilket jag inte uppskattade och började gå mot den östra korridoren ”AAJ!” skrek han och tittade på sin hand.
Jag kollade frågande på honom. ”vad har hänt med din hand?”
Han kollade argt på min hand. ”Du gav mig nästan en dödlig elchock!”

Jag himlade med ögonen. ”Kom igen det var bara en stöt. Det måste vara kläderna. Kom nu.”

Vi kom fram till matsalen som var stor och ljus. Där inne fanns det stora fönster. Ljuset nästan dansade in i det ljusa högljudda rummet. Matsalen var stor. Det stod runda bort lite här och var   och man kunde höra musik spelas från en jukebox. Matsalen såg halvt fullsatt ut men jag visste att den skulle vara helt fullsatt om någon minut. Folk hade börjat trängas så jag gick och ställde mig i den vääldigt långa matkön. Till slut kom jag fram. Det fanns mycket att välja bland. Jag tog en pizza slize med exta mycket lök och ost, en cola och ett äpple. Försiktigt, så att jag inte skulle hälla ut min cola tog min bricka och gick fram till kassan och betalade. Lite diskret försökte jag leta med blicken efter Leah. Som om jag bara kollade omkring lite. Jag ville inte väcka onödiga blickar. Men det var nästan ingen som kollade på mig längre. Det var inte så svårt att hitta henne när hon stod med armarna flaxande ovanför huvudet. De försökte i alla fall inte vara diskreta tänkte jag för mig själv. Jag skrattade när jag såg det. Hon var så gullig mot mig. Hemma hade jag knappt haft några vänner. Jag hade haft en vän, men hon hade blivit för ”populär” för att vara med mig så hon dissade mig rakt i ansiktet. Annars fick alltid sitta ensam. Jag traskade dit och satte mig på en ledig plats bredvid Leah och en tjej med rosa Gucci skor. Och jag som trodde att den här skolan hade en uniform regel. Gucci tjejen flyttade på sin bricka lite, så att min skulle få plats där ”jag heter Emelie, men du kan kalla mig Em om du vill” hon strålade av skönhet att jag nästan började få ont i ögonen. Men på ett bra sett förstods. Hennes blonda lockar kunde ha tillhört någon vacker sagoprinsessa, det nådde henne till midjan. Hennes hjärtformade ansikte kunde inte bli mer perfekt. Hon hade gröna ögon som såg ut att lysa av sig själv. Som konstgräs. Sådär övernaturligt grönt, men ändå för vackert för att kunna titta bort. ”hejsan Em” sa jag prövande. Jag var tvungen att fråga. Ja jag var en modenörd, och just därför kunde jag inte knipa igen. ”hur kommer det sig att du har nästa säsongs gucci skor? Och att du har dom över tunna svarta knästrumpor när jag trodde att uniformen bestod av svarta tjocka knästrumpor och svarta tråkiga klackskor?”
hon kollade ner på sina skor som om hon precis hade upptäckt dom. ”jaha, nästa säsongens säger du? Ja jag vet inte, jag fick dom av min faster, hon jobbar inom modebranschen, och angående uniformsreglerna” hon kollade på mig med en lekfull blick” man får byta ut allt förutom skjortan och kjolen. Och knästrumpor måste du också ha men just dem du har behöver det inte vara. Så framöver kan du ha smycken till och andra skor om du vill” jag tog åt mig informationen med häpenhet. Galet. killen som hade suttit på Leahs andra sida kollade upp från sin mobil. ”Emelie var lite tyst jag…” han kom av sig när han såg mig ” åh, hej Claire jag såg inte dig. Förlåt, men jag var tvungen att messa eleverna från musik gruppen. Vår pianist har brutit handen.” han log lite snett och dök sedan ner i mobilen igen. Hm, värst vad social han var. Inte. ”tro mig. Han är så där. Han är inte taskig eller så. För det mesta, men han pratar inte mycket” Hon ryckte på axlarna och såg lite ursäktande på mig. Han gav henne en menande blick ”okej, jag kanske överdrev. Visst pratar han, men förvänta dig inga utförliga svar” Hon blinkade. Jag sneglade lite försiktigt på honom, och hann se när han sken upp som en sol. ”jag har hittat en ersättare nu. Carol valde att hon kunde ställa upp. Hon har väl typ spelat piano sen hon var 5? Var det så Emelie?” hon kollade lite irriterat på honom ” men herre Jesus, jag är hennes hejaklacksledare. Inte hennes mamma” Vin lät sig inte tryckas ner ”fnyst” fnös han ” hon hänger ju efter dig som om hon vore din svans, du borde veta lite mer om din svans. Och när började du låta som en gammal gumma? Som bara skriker som en bulldog? Eller vänta. Det kanske bara är pms” han gav henne en lömsk men retsam blick. Hon svarade med att sträcka ut tungan. ”lägg av Vin, hon skämtade bara, och som din flickvän måste jag hålla med. Du talar inte mycket” hon gav honom en kundpuss. ”jag pratar med dig” sa han lugnt och la handen över hennes. ”det var inte med mig jag menade” sa hon med ett leende Alla återgick till sin lunch.  Jag tog en tugga av min pizza och smakerna exploderade i munnen. Den var gudomligt god! Jag vet inte varför men det fick mig att tänka min favorit författare, Shakespeare. Om man inte har läst hans böcker har man missat något väldigt stort av det livet har att erbjuda. Romeo och Juliets kärlek var ju nästan övernaturlig! Jag skulle lätt vilja ha någon övernaturlig kraft. Kanske inte att vara en hopplös romantiker men kanske typ läsa tankar. Så coolt! Då skulle jag få reda på vad eleverna på skolgården egentligen tänkte om mig. Leah väckte mig ur mina dagdrömmar ”tänker du börja på någon aktivitet Claire? Jag kan säkert få in dig på hejaklacken om du vill det”
”eller fotbollen” sa Vin med en axelryckning och dök ner i maten igen.
”eller handbollen” sa Emelie, med ett brett leende
grejen var det att jag hade tänkt att börja på en aktivitet men bara inte någon som dom erbjöd.
”jag hade tänkt mig skoltidningen faktiskt, sa jag lite blygt” det blev knäpptyst runt bordet. Alla bara stirrade på mig. ”lycka till” sa Vin. ”du kan behöva det". Jag kollade frågande på dem och lyfte min dricka till munnen bara för att inse att den var tom. Jag hade inte ens druckit ur den än. Och den var tom